Syra- och Basbalansen


Historik Begreppet syra- och basbalansen lanserades av dr Ragnar Berg under 1920- och 30-talet. Tyvärr gick mycket av hans arbete förlorat under det Andra världskriget då det sjukhus han arbetade på bombades år 1945. Efter kriget återvände han till Sverige och eftersom hans arbete om den basiska mineralomsättningen redan var publicerad så kan vi idag få en relativ klar blick över näringens betydelse för syra- och basbalansen. Dr Berg dog 1956 och efterträddes i stort av professor Olov Lindahl som nio år senare blev den främste kännaren av denna forskningsgren.


Syra- och basteorin Vad innebär då syra- och basteorin ? Dr Berg´s forskning påvisade att vissa födoämnen, framförallt proteinrika, ex. kött, ägg, mejerivaror är syrabildande medan andra ex grönsaker och frukter är motsatt basbildande. Dr Berg´s forskning visade att en människa bör äta ungefär sju gånger så mycket basbildande som syrabildande kost. Denna tumregel är inte riktigt vetenskapligt bevisad men är däremot både erfarenhetsmässigt och logiskt riktig.


Hur förklaras syra- och basteorin kemiskt ? All biologisk materia på jorden som har en beståndsdel av vatten (H2O) är antingen surt, basiskt eller neutralt i sitt värde. Frågan om syra och bas är med andra ord en fråga om en sur eller alkalisk reaktion. I en vätska är denna princip koncentrerad till den s.k. vätejonkoncentrationen: Vid en hög koncentration av vätejoner (H+) så får man en sur lösning medan en alkalisk (basisk) lösning har en låg koncentration (H-) av vätejoner. En lösning med fullständig balans har ett neutralt värde. Koncentrationen av vätejoner mäts utifrån ett pH-värde vari den basiska toppen är 14,0 medan ett neutralt värde är 7,0. Det är viktigt att poängtera att syra- och basbalansen i den mänskliga kroppen alltid är relaterad till de olika kroppsvätskorna.


Hur förklaras syra- och basteorin näringsfysiologiskt ? Ungefär 70 % av kroppsmassan utgörs av vatten vilket givetvis innebär att detta precis som alla andra biologiska material på jorden påverkas av vätejonkoncentrationen d.v.s. har ett pH-värde. Kroppsvätskorna brukar indelas i den extracellulära vätskan, blodet och den intracellulära vätskan.

Den extracellulära vätskan finns utanför cellerna och utgör ungefär 10 % av den totala kroppsvikten. Kroppen brukar upprätthålla en relativt jämn vätejonkoncentration i den extracellulära vätskan varför pH-värdet här brukar ligga kring 6,5 till 7,5.

Blodet som utgör cirka 5 % av den totala kroppsvikten är extremt känsligt för rubbningar i syra- och basbalansen, varför också pH-värdet här sällan avviker från median 7,38-7,45. Skulle värdet av någon anledning sjunka till ett pH-värde under 6,95 inträder kroppen i koma.

Den största delen av kroppsvätskorna utgörs av den s.k. intracellulära vätskan som utgör hela 55 % av den totala kroppsvikten. Inne i cellerna är surheten relativt stark, runt cirka ett pH på 5,0 vilket innebär också att utrymmet för extra försurning här givetvis inte är så stort.


Vad är ett syrabildande ämne ? Rent definitionsmässigt är en syra ett kemiskt ämne som innehåller väte och i deras vattenlösningar finns vätejoner. Syror brukar vanligtvis delas upp i s.k. svaga och starka syror beroende på förmågan att släppa ifrån sig vätejoner.

En svag syra är ett ämne som inte så lätt kan avge en vätejon och flertalet syror i naturen (organiska syror) är att betrakta som svaga ex fosforsyra, kolsyra, ättiksyra, citronsyra och olika typer av fruktsyror. Dessa syror brukar i regel inte ställa till så mycket skada i kroppen i normala mängder, på grund av dess buffertförmåga.

En stark syra är ett ämne som mycket lätt kan ge ifrån sig vätejoner ex svavelsyra, salpetersyra och saltsyra. Dessa ämnen är mycket frätande och kan ställa till med mycket skada i organismerna om de inte kan neutraliseras med baser.

Vad är ett basbildande ämne ? Definitionsmässigt är en bas ett ämne som är omvändningen av en syra, d.v.s. har förmågan att ta upp en vätejon. Ett basiskt ämne ger med vatten en lösning som innehåller s.k. hydroxidjoner (OH-). Hydroxidjoner finns i alla basiska vattenlösningar och ger dessa lösningar dess karakteristiska egenskaper. En hydroxidjon kan nämligen ta upp en vätejon och bildar med den en vattenmolekyl. Till de mineraler som anses ha de främsta basbildande egenskaperna räknas framförallt kalcium, magnesium och kalium.


Kalcium En vuxen människa har cirka 1.200 gram kalcium i kroppen varav 99 % finns i skelettet och tänderna. Upptagningen sker främst i tunntarmen och kan variera från 10-50 % helt beroende på närvaron av framförallt D-vitamin och magnesium. För ett bra upptag av kalcium bör en basisk källa innehålla minst hälften eller mer magnesium.

Koncentrationen av kalcium utanför cellerna är 10.000 ggr högre än inne i cellerna. I cellväggen finns speciella kanaler som släpper in kalciumjoner när det kommer en nervimpuls, t.ex. när en muskel får en signal från hjärnan om att dra sig samman. I dessa kalciumkanaler har magnesium en ventilfunktion. Det är också magnesium som reglerar den pump (CaMg-pumpen) som skall tömma cellen på kalcium, så att den är klar för nästa impuls. Därvidlag kan man säga att magnesium spelar en viktig roll dels för muskelfunktionerna och just kramper. Nattliga sendragningar kan vara tecken på både kalcium och magnesiumbrister.

I sin naturliga form finns kalcium framförallt i grönkål, apelsiner, citroner, morötter, lök, tomater sallad, kli, mjölk, ost, rabarber, spenat, kål, ärter, aprikoser, fikon, plommon, dadlar, ris, potatis, mandel, grahamsmjöl, krasse, katrinplommon, persilja, russin och äggulor.

Klassiska bristsymptom på kalcium är muskelkramp, kolik, störningar i nervernas ledningsförmåga, huvudvärk, trötthet, stickningar i ben och armar, överkänslighet, eksem, dåliga tänder och spröda naglar.


Magnesium Den mänskliga kroppen innehåller ungefär 25 gram magnesium varav två tredjedelar finns i benvävnaden där den har dels en stödfunktion och fungerar också som en reservoar för vissa ämnen som deltar i ämnesomsättningen. En tredjedel finns främst i skelettmuskulaturen men hög koncentration har även hittats i hjärtmuskulaturen, hjärnan, levern, sköldkörteln och njurarna.

98 % av magnesiumet finns inne i cellerna medan resten finns framförallt i blodet där den spelar en viktig funktion för att upprätthålla kalciumflödet genom cellerna.

I sin naturliga form förekommer magnesium i linfrö, mandel, paranötter, valnötter, kokosnötter, bananer, apelsiner, grapefrukt, potatis, mjölk, bladgrönsaker, rosenkål, äpplen, rödbetor, russin, grahamsmjöl, spenat, morötter, lök, plommon, kli, baljväxter, fikon, majs, ost, äggulor, och katrinplommon.

Klassiska bristsymtom är tendenser till muskelkramper, muskelryckningar, darrningar, yrsel, koordinationsproblem, försämrat minne, depression och apati.


Kalium Kroppen innehåller cirka 150 gram kalium, varav 98 % finns koncentrerat i cellerna. Regleringen av kaliummängden sker via njurarna och människor som äter mycket vätskedrivande medel riskerar därvidlag också att förlora mycket kalium. Om kosten är starkt saltad uppstår lätt kvarhållande av vätska i kroppen. Försörjning av nytt friskt vatten styrs av den s.k. Kalium/Natrium-pumpen och för höga natriumkoncentrationer kan störa denna funktion. Därför kan det vara bra att tillföra kalium just för att balansera K/Na-pumpens funktion. Kalium spelar vidare en viktig roll tillsammans med magnesium för att reglera mängden upptag av kalcium till vävnaderna.

I sin naturliga form hittar vi kalium framförallt i aprikoser, bananer, apelsiner, citroner, grapefrukt, plommon, vindruvor, potatisskal, kål, sallad, krasse, fikon, baljväxter, oliver, havre, spenat, blåbär, persikor, krusbär, nötter, mandel, tomater, rödbetor, selleri, äpplen, katrinplommon och fullkornsvete.

Typiska symptom för kaliumbrist är domningar i armar och ben, oregelbunden puls, muskelförlamningar, benägenhet att samla på sig vätska och återkommande tarmförstoppningar.

Vad påverkar kroppens syra- och basbalans


Kroppens syra- och basbalans påverkas av en rad faktorer varav kosthållningen anses vara den mest avgörande. Men även genetiska faktorer, avsaknad av motion, miljöfaktorer, andningsteknik, psykisk ohälsa, överdriven fysisk stress har en inverkan.


Kosthållningens betydelse Livsmedel som innehåller mycket vätejonrika ämnen ex. svavel, fosfor, urinämnen, fruktsyror påverkar givetvis syra- och basbalansen negativt eftersom dessa i samband med ämnesomsättningsprocesser i kroppen omvandlas till syraämnen. Allmänt kan man säga att livsmedel innehållande svaga syror inte är något större problem eftersom en normal kropp har buffertmekanismer som klarar av att hantera detta. I regel är det i synnerhet animaliska proteiner som innehåller mest syrabildande ämnen. Observera att det är proteiner som har utsatts för en uppvärmningsprocess som utvecklar dessa syrabildande egenskaper. Rått kött har inte alls samma syrabildande effekt. I många fall kan de vara rent basbildande.

Varje dag bryter kroppen ned cirka 400 gram proteiner, både kroppsegna och via kosten, och i samband med denna nedbrytningsprocess till aminosyror produceras slaggprodukter i form av exempelvis svavelsyra och fosforsyra. För att dessa ämnen skall kunna neutraliseras krävs basbildande mineraler. Det är därför det är viktigt att den dagliga kosten innehåller rätt balans av syra- och basbildande ämnen. Emellertid består den moderna kosten i genomsnitt av 50-60 % syrabildande och 40-50 % basbildande ämnen. Idealet borde vara 70-80 % basbildande kontra 20-30 % syrabildande kost. Denna obalans leder på sikt till, och då talar vi om tidsperspektiv om 20-40 år, att människan får en tilltagande inlagring av syraämnen vilket i sin tur så småningom leder till en rad översyrlighetsrelaterade sjukdomar. Det är därför oftast som inflammationsliknande degenerativa sjukdomar ex. reumatiska besvär och fibromyalgi inträder först kring 40-50 års ålder. Det som emellertid är oroande är det faktum att den starkt syrabildande snabbmatskulturen med stor säkerhet kommer att leda till att flera unga människor idag kommer att redan vid 25-30 års ålder utveckla översyrlighetsrelaterade sjukdomsbilder.


Den genetiska faktorn Människor är olika även vad gäller benägenheten att utveckla översyrlighetsrelaterade sjukdomar. Vissa människor har sådana arvsanlag att de kan leva ett liv utan att ta hänsyn till syra- och basbalansen utan att utveckla besvär av detta medan andra måste vara ytterst uppmärksamma. Å andra sidan hade förmodligen en person som har ärvt goda egenskaper levt ett längre och friskare liv om han/hon tagit hänsyn till syra- och basbalansen. Personer som vet med sig om att föräldrarna har utvecklat översyrlighetsrelaterade degenerativa sjukdomar bör vara extra uppmärksamma. De har med stor säkerhet ärvt dessa egenskaper.


Motionens betydelse Den nutida människans livsstil med avsaknad av fysisk rörlighet och mycket stillasittande arbete medverkar till att vi helt enkelt svettas för lite. Om vi får svettas ordentligt innebär det givetvis att kroppen därigenom får en möjlighet att bli av med en rad skadliga syraämnen. Avsaknad av fysisk aktivitet leder därför till en ökad inlagring av syraämnen i bindvävnaderna.

Intensiv hårdträning kan faktiskt vara lika skadligt som orörlighet vad avser syra- och basbalansen. I regel använder hårdtränande idrottsmän mer proteiner vilket i sig medför en ökad syrabelastning. Vidare så medför hårdträning en ökad produktion av mjölksyra vilket måste tas om hand av kroppens olika utsöndringsorgan. Därför är det ytterst viktigt att hårdtränande idrottsmän tillför ordentligt med basbildande mineraler.


Övriga syrabildande faktorer Det är välkänt att även väderförhållanden påverkar den mänskliga kroppens syra- och basbalans. Människor i varmare och solrikare regioner utvecklar inte alls samma höga grad översyrlighetsbesvär. Detta har troligen att göra med det faktum att sol och värme bidrar till en ökad utsöndring av syraämnen via svettning. Det är också viktigt att andas rätt och tugga maten ordentligt. Stressätning kan även medverka till att rent basbildande föda omvandlas till syrabildande ämnen.


Buffertsystemen Den mänskliga kroppens funktion och inte minst enzymsystemets funktion är mycket beroende av att surheten håller sig inom lämpliga gränser. Därför har också kroppen ett sinnrikt buffertsystem för att hantera olika syraämnen. Kroppens normala arbete - hjärtslag, andning, muskelrörelse m.m. bildar hela tiden syror som avges till blodet. Kolsyra ex. gör kroppen lätt av med via buffertsystemet i utandningsluften. Andra svagare syror ex. urinsyra utsöndras via urinen i lagom mängder. Starkare syror har kroppen ett begränsat men effektivt försvar i form av njurarnas förmåga att bilda ammonium, ett kraftigt basiskt ämne som kan neutralisera starka syror och syraämnen som sedan utsöndras via urinvägarna. Denna förmåga är emellertid begränsad och förmågan varierar från individ till individ. Kroppen kan även via utsvettning göra sig av med en del syraämnen.


Inlagring av syra i kroppen Om tillförseln av syrabildande ämnen överstiger tillförseln av basbildande ämnen inträder en ny fas i kroppens skyddsfunktioner. För att skydda blodet för alltför negativ pH-utveckling väljer kroppen att inlagra syraöverskottet i bindväven, skelettet och cellerna. Denna inlagringsförmåga är i sin funktion avsedd att vara kortvarig varför långvarig inlagring leder till en rad degenerativa efterverkningar.


Hur mäter vi syra- och basbalansen i kroppen ? Ett vanligt sätt att testa syra- och basbalansen i kroppen är att mäta pH-värdet i morgonurinen med lackmuspapper. Om urinen är sur så är kroppen översyrlig - är urinen basisk så råder motsatsen. Detta är emellertid en mycket osäker metod att enbart använda för att fastställa en persons översyrlighetstillstånd. Det finns flera faktorer som krånglar till bilden.

När kroppen kontinuerligt utsätts för syrabildande ämnen så anpassar sig njurarna till att bilda extra mycket ammonium. Detta är ett mycket basbildande ämne vars funktion just är att neutralisera syraämnen så att de kan utsöndras via urinen som neutrala salter. Njurarna fortsätter att bilda detta ämne även om det inte behövs varför urinen kan uppvisa ett basiskt värde även om kroppen är kraftigt försurad. Urintester är därför inget säkert sätt för att fastställa upplagringen av syraämnen i kroppens olika organ.

Ett annat sätt att utreda översyrlighet är att använda s.k. fragilitetstester. Med hjälp av dessa kan vi mäta den s.k. oxidativa stressen på röda blodkroppar, d.v.s. graden av angrepp på cellmembranen från fria radikaler. Det är mycket sannolikt att hög grad av oxidativ stress går hand i hand med översyrlighet. Däremot bygger inte denna teori på någon vetenskaplig grund men är både logisk och rent förnuftsmässig.


Det fortfarande bästa sättet att fastställa översyrlighetstendenser hos människor är att titta närmare på vilka sjukdomstillstånd och symtombilder som kan vara aktuella i samband med översyrlighet.


Symtom - Magsäcken /
Sura uppstötningar, och halsbränna när magslemhinnorna försöker bli av med syraöverskottet. Konsekvensen kan bli magkatarr och magsår.


Symtom - Huden /
Torr hy, nattlig klibbig svett när huden försöker göra sig av med syraöverskottet. Konsekvensen kan bli eksem och psoriasis.


Symtom - Tarmen /
Sur illaluktande avföring när tarmen försöker göra sig av med syraöverskottet. Sekundära tillstånd är sveda och värk i ändtarmsöppningen. Candidaförekomst eftersom svampen försöker ta upp tungmetaller. Svampen kan avlägsnas med basika. Konsekvensen kan bli inflammationer i tjock- och tunntarmen, hämmad tarmmotorik, förstoppning och diarré.


Symtom - Armar och Ben /
Bindväven har en benägenhet att fungera som avlastningszon av syraämnen. Symtom som kan uppstå är muskelstelhet, ischiaskänningar, fibromyalgiliknande tillstånd med smärta i leder. Stelhet i korsryggen på morgonen. Svullnader i ben och händer. Konsekvensen leder till inflammationer och värk i leder och muskler.


Symtom - Blodet /
I blodet varierar pH-värdet inom den snäva intervallen 7,35-7.42. Kroppen eftersträvar alltid balans i blodets bas- och syrahalt. När detta börjar avvika är läget allvarligt. I en sur miljö stelnar de normalt mjuka och formbara röda blodkropparna och kan inte tränga igenom de smala kapillärerna. Konsekvensen kan bli högt blodtryck, blodpropp.


Symtom - Njurar, Urinblåsan /
Sur illaluktande urin med sveda i urinvägarna. Konsekvensen kan leda till blåskatarr, underlivsinfektioner, prostatasjukdomar och svampväxt i underlivet.


Symtom - Munhålan /
Försurad saliv ökar utsöndringen av tungmetaller. Lätt att få munsår och ökad känslighet för sura frukter. Illaluktande andedräkt. Konsekvensen kan leda till tungmetallförgiftning, nedsatt immunförsvar, karies och tandlossning.


Symtom - Ögat /
Förhöjd syrahalt i tårvätskan leder till ögon irritation. Konsekvensen kan bli synsvårigheter.


Symtom - Cellerna /
Ökad syrainlagring i cellerna kan sätta viktiga funktioner ur spel. Konsekvensen kan bli cancer.


Symtom - Skelettet /
I en sur miljö kompenserar kroppen med att suga ut basbildande mineraler ur kroppens stora basiska reserv - skelettet. Konsekvensen kan leda till Osteoporos.


Försurningsgrader

Försurningsnivåerna i den mänskliga kroppen är indelade i fem olika tillstånd


Nivå 1 /
Idealtillstånd Ett tillstånd vari det råder fullständig balans mellan bas och syra i samtliga kroppsvätskor. Detta uppträder i princip endast hos friskt födda spädbarn. Redan från första dagen börjar den mänskliga kroppen att utsättas för försurningstendenser. Hastigheten i degenerationsprocessen är individuellt avvikande och påverkas av både miljö, livsföring, kosthållning och arvsmassan.


Nivå 2 /
Latent försurning Detta är det vanligaste tillståndet. Det äger inte rum någon markant förändring av pH-värdena i kroppens olika vätskor eftersom alla buffertsystem är aktiverade. De främsta varningssignalerna sker i form av latent brist på viktiga basbildande mineraler, framförallt magnesium.


Nivå 3 /
Akut försurning Detta är en plötslig försurning som alltid äger rum i samband med infektioner och sjukdomstillstånd. Kroppens alla utsöndringsorgan arbetar intensivt med att avlägsna gifter med hjälp av feber och inflammationer. Detta tillstånd är övergående och försvinner när sjukdomen har ebbat ut.


Nivå 4 /
Kronisk försurning I detta tillstånd har den akuta försurningen blivit kronisk. Förekommer ofta hand i hand med en rad kroniska sjukdomar ex. ledgångsreumatism, psoriasis och gikt. Kroppens buffertmekanismer är kontinuerligt högaktiva och det råder en konstant brist på basbildande mineraler. I slutskedet av detta tillstånd inträder även skelettskörhet hos individen.


Nivå 5 /
Syradöd Kroppens buffertsystem är nu uttömt. Syrabildningen är större än utsöndringen, kroppens organ tål inte den sura miljön och upphör en efter en att fungera. När pH-värdet i blodet sjunker under 6,95 inträder kroppen i koma.


Behandlingar


När det finns ett konstaterande av ökad syrabildning och symtom på översyrlighetsbesvär så finns det en rad möjligheter till behandlingar. Det är mycket viktigt att som botten i en behandling tillföra ett brett spektrum av antioxidanter, vitaminer, basbildande mineraler och blodrenande klorofyllrika näringsämnen.

Som bas bör användas ett bredspektra eftersom det är oerhört viktigt att stimulera förbränning, ämnesomsättning och blodcirkulation. Patientens fysiska grundstomme måste stärkas. Ett bredspektra bör innehålla även viktiga fettsyreantioxidanter ex. Omega 3,6, och 9. Dessa fettsyror har naturligt antiinflammatoriska egenskaper och utvecklas i kroppen till hormonliknande substanser - prostaglandiner - vilka motverkar härskningseffekter i cellmembranen.

Givetvis bör även en översyrlighetsbehandling innefatta basbildande mineraler, gärna i kombination med näringsämnen som alger, brännässla, alfaalfa, som uppbär naturligt höga nivåer av aminosyror, enzymer och bioflavanoider. Dessa stärker nämligen upptagningseffekten av mineraler men har även viktiga blodrenande egenskaper.


Övriga behandlingsåtgärder


Dietistisk kosthållning /
Minska på intaget av syrabildande livsmedel. Dra ned på kaffe, sötsaker, ost och framförallt griskött. Ät mera grönsaker, gröt, råkost och frukt. Drick mycket vatten. Ta dig tid att äta lugnt och avstressat.


Massage /
Gå och få massage, speciellt bindvävsmassage som har en utrensande effekt. Se vidare artikel om bindvävsmassage.


Motion /
Det är viktigt att röra på sig och därigenom aktivera kroppens utsöndringsorgan av syraämnen. 30 minuters promenad varje dag är en bra början.


Värmebehandling /
Varma bad och bastu aktiverar hudens utsöndringsorgan av syraämnen.


Tillbaks till blodanalys